Vet redan nu att det svåraste just nu som jag kommer göra är att lämna ifrån mig Eton.

Minns så väl, våran historia, så här kommer den i litet format.

Vi åkte till jönköping där vi skulle provrida två hästar, en i ett stall precis efter och en rätt långt inne i skogen typ.

Den första hästen(inte Eton) var rätt skabbig men jag tyckte ändå om den, den var het och hoppade bra, den var 22 år gammal. Jag var på toppen humör och hade typ redan bestämt mig innan vi ens träffat Eton för den andra hästen.

När jag fick träffa Eton och hans inte jätte trevliga ägare så hade jag inga planer på att välja Eton. Dom lät mig rida ut med en annan tjej och vi red under motorvägen till en jätte liten skogsväg. Det kändes bra men pga att jag fortfarande tänkte på hästen innan satte jag mig aldrig in i situationen. Vi red tillbaka och red i deras fårhage.

När vi satt oss i bilen och åkte på motorvägen hem så (envis som jag är) berättade jag att jag gillade den första hästen mer, mamma och syster protesterade direkt och sa till mig att Eton var bättre, yngre alltså nått att utveklas med istället för en fullärd häst. Jag tjöt och vägrade ge mig, tillslut fick jag inget val och accepterade Eton som vinnaren.

Endast då började jag le åt honom och hans magnifika sätt, personlighet och se vilken underbar häst han var. Och hur mycket bättre vi båda skulle bli med hjälp av varandra!

Fantiserade om våran tid som skulle komma och hur bra den skulle bli resten av resan hem!

Kunde inte ha fått en bättre häst och så glad att det vart du♥