Det där hugget i magen.

Duger jag?
Är hon snyggare?
Är jag snygg nog?
Ska jag göra så?
Göra si?
Så sjukt många frågor som dyker upp under en dag i mitt liv.
Tycker han om mig om jag gör så? osv.
Även, vill hon va min vän om jag gör så? Vem kan jag smsa?
Vem kan man lita på, vem inte?
Jag har gjort många misstag och klantat till det rejält.
Även allt som händer vet jag att inte ens jag förtjänar att bli kallad det jag blir kallad.
Önska att jag hade en grabb jag kunde lita på med.
Hade en men vet inte vart han tog vägen.
Alla behöver någon att förtro sig till och jag har massor super bästa vänner!
Men vågar inte erkänna för någon hur det känns.
Förens nu.
Hur jag varje dag känner mig värdelös, oälskad av minst en person.
För att komma till rubriken så känner jag till den där känslan alldeles för väl.
Har ägnat mycket tårar åt en och samma grabb, bara för jag inte kan få honom.
Måste även säga det, att jag känner även hugget när jag hör hur han säger mitt namn,
när han ler mot mig och när han tar i mig, nuddar mig. Dock är det senare hugget mycket skönare!
När en vän säger att den älskar mig, anförtror mig med saker och är allmänt bäst!
Vet en sak, det finns otroligt mycket bra med mig!
Och med dig! Glöm aldrig det!♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0