Jag tror att från början var det så som ni säger. Men med tiden så har det utvecklas till ett sätt att betee sig och att klä sig. OFTAST är det så att man klär sig på ett visst sätt när man lyssnar på en viss sorts musik. Inget fel med det. Säger heller inte att ''Emo'' är något dåligt! Tror även att Fjortis från början kommer från musiken. Eftersom man då oftast gillar att lyssna på en viss musik. Det har då med alltså utvecklas till en stil. Skillnaden är att fjortisar verkar vara mera tåliga eftersom de inte skyller ifrån sig på musiken så fort någon kallar personen för fjortis. Jag är en sådan person som när jag är deppig lyssnar på depp musik. När jag är glad lyssnar på dunkadunka musik osv. Musiken är mitt allt och den har stor inverkan på mitt liv. Tror det är så för alla. Menar inget illa mot ''Emo'' kulturen men om ni ska vara på ett visst sätt, inspererat från andra som blivit inspererade av musiken, stå för det!

Livet kan va rätt kul ibland för så nyss som igår kväll låg jag och funderade på om jag kunde komma över grabben som jag gillat så länge och att det kändes som en bra ide. Nu när jag sätter på sofijah och tänker på allt så vill jag inte släppa honom. Det kommer bli bland det svåraste jag gjort enu att ens försöka komma över en sådan kille.

Vet ni vad jag menar? Tänker inte börja klaga men måste ju få skriva av mig! Jag känner nu att jag börjar gilla en annan och tänker om han kanske kan bli den som får mig att bli av med de här känslorna. Vill ju inte hålla på och tänka på någon som aldrig tänker på mig!

Jag har, och den har vart till stor hjälp nu när jag ska välja! Mitt första val (eller andra vet ej) är Hantverk(Stylist)på Ljunkan och jag valde det inte för jag tjänar bra på det eller för att det är nått som det finns mycket jobb innom osv. Utan för det är något jag gillar och tycker är roligt! För det är just det Isabella menar, att dom som väljer något dom inte tycker om kommer antagligen ångra sig. Även påpekar hon hur många som inte jobbar med det dom utbildade sig till. Jag tror Stylist är en inriktning som skulle vara en riktig upplevelse och något som jag skulle ha mycket kul på. Sen skulle det inte va helt fel med pengar och ett jobb senare. Men det är sånt som kommer då. Jag tycker som så många andra säger att man ska leva livets varje sekund och hur kul är det om man inte gör något som man inte vill? Nu säger jag inte att ni inte tycker om natur och allt ni ska gå men jag menar bara att eftersom jag inte gör det så tänker inte jag ta det bara för det ger mer jobb och valalternativ. ''När ämnen man läser lockar en själv blir det lättare att kämpa, skolan känns enklare och man presterar bättre, vilket får självkänslan att växa. - Är det rätt så är det lätt.''

Hahahahha, jag och kasra i typ 7an? ;)

Nu ska en irriterad chey färga håret och käka! Sen blir det dressyr!

Innan ni säger att hästen gör allt tycker jag ni ska tänka till igen!

Att bygga upp sig själv från grunden med hjälp av ett djur som har en helt egen vilja, som folk med rörelseförhinder ändå kan njuta av att kalla för sitt. Ett vackert djur, med så mycket personlighet och så mycket vilja och envishet. Jag själv hör ofta ''Det är bara att sitta där ju'' men jag skulle va missnöjd om jag hade en häst som jag bara satt med på. Det bästa med ett ridpass är ju att komma över det där hindret, klara sitt mål och få viljan igenom. Att överkomma något och utvecklas enu mera! Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja sluta rida men aldrig har jag genomfört det för så fort jag sitter i sadeln känns det som om det inte finns nått jag inte kan! Den känslan är obeskrivlig, att lägga sitt liv hos en varelse som du skulle göra allt för, som kanske skulle göra allt för dig. Inte en chans att jag ger upp det, mitt livs bästa stund. Eftersom man slipper fokusera på allt omkring sig, istället bara hästen och mig själv.

Jag vet faktiskt inte allt, men jag vet att utan hästarna skulle livet vara förjävla sämst!

Så sjukt många frågor som dyker upp under en dag i mitt liv.

Tycker han om mig om jag gör så? osv.

Även, vill hon va min vän om jag gör så? Vem kan jag smsa?

Vem kan man lita på, vem inte?

Jag har gjort många misstag och klantat till det rejält.

Även allt som händer vet jag att inte ens jag förtjänar att bli kallad det jag blir kallad.

Önska att jag hade en grabb jag kunde lita på med.

Hade en men vet inte vart han tog vägen.

Alla behöver någon att förtro sig till och jag har massor super bästa vänner!

Men vågar inte erkänna för någon hur det känns.

Förens nu.

Hur jag varje dag känner mig värdelös, oälskad av minst en person.

För att komma till rubriken så känner jag till den där känslan alldeles för väl.

Har ägnat mycket tårar åt en och samma grabb, bara för jag inte kan få honom.

Måste även säga det, att jag känner även hugget när jag hör hur han säger mitt namn,

när han ler mot mig och när han tar i mig, nuddar mig. Dock är det senare hugget mycket skönare!

När en vän säger att den älskar mig, anförtror mig med saker och är allmänt bäst!

Kunde inte somna..

Jag får ofta höra, kommentarer kring min kropp.

Typ om att jag är väldigt smal, spagettiben och annat.

Hur sjukt är det att när folk säger till mig ''Jessica gud va smal du är'' Att jag inte kan säga ''Tack''

utan att folk tycker jag är konstig som inte tjafsar emot med saker som ''Sluta, jag är tjock, du är smal''.

Hur att vi jämför oss så ofta mot andra att vi istället inte är nöjda med hur vi är.

En person som inspererat mig super mycket är Blondinbella! Har nu läst hennes bok ''Egoboost''? Gör det!

Sjukt peppande speciellt för dom i min ålder!

Känner många tjejer som inte är så kallat ''Size Zero''. Men det är inget man tänker på!

Dom klär sig helt rätt och låter det inte vara ett problem, säger inte ''Gud vad jag är tjock''. Osv.

Otroligt inspererande om ni frågar mig!

Vi har alla olika matvanor och benstockar. Medans endel kan äta hur mycket som helst utan att gå upp något och andra äter lika mycket och går upp i vikt. Alla är vi olika, och det är olikheterna som gör oss till unika!

Jag tittade på Svenska Hollywood fruar en dag för länge sedan och en sak som slog mig var att Isabelle Adrian sa något i stil med ''Jag flyttade från Sverige pga den där j*vla jantelagen, att man inte kan säga att man är fin utan att folk tittar snett på en''. Tänkte verkligen till på att den stämmer.